Tassandes på Polyterasse


Den är en sen kväll och jag kommer ut från skolans ”sportanlage”. Sommarvärmen slår emot mig. Det är skymning och ett dovt sorlande från studentbarens uteservering är det enda som hörs. Det ligger sommarförväntan i luften, än har den bara börjat. Tassar upp till Polyterrasse och möts av en av de vackraste utsikter jag någonsin sett. Blickar ut över de dramatiska molnen i öst, solen som går ner över bergen i väst. Alla torn och tinnar som sticker upp i den skymmande kvällen.

Jag är så otroligt ödmjuk över att få vara här. Att få tal del av det här vackra landet, som ibland är lite knäppt på sitt sätt. Känner en otrolig tacksamhet och ödmjukhet för att få uppleva allt jag gjort de senaste månaderna och att få stanna upp och känna, det här är inte för evigt. Det här är ett kort kapitel i mitt liv, ett fantastiskt sådant. Och det är ganska skönt. Längtar ibland till att få stänga igen boken, skriva klart kapitlet. Gå vidare och trampa upp nya stigar. Önskar att den där bubblande rastlösheten i kroppen någon gång ska stillna, tror att detta är ett steg på den vägen. Ett steg mot ett lugnare jag, som har fått prova på något nytt. Som har fått kastat sig ut i det okända och som har klarat det. Efter det här kommer jag förhoppningsvis kunna gå vidare med hopp om en lugnare framtid…

IMG_2428[1]

IMG_2433[1]

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>